Gränsjakten, etapp 2 (2015-07-05)

Höger på vägen till ettan hade helt klart varit bättre, men man kan ju inte förvänta sig att jag skulle ha hunnit upptäcka några andra alternativ än rakt på i ett så tidigt stadium av loppet.

En del brant-bestigning och klipp-klättring upp mot tvåan. Kändes som om en del tid gick förlorad där.

Onödigt att springa ned tre kurvor ut från trean för att direkt efteråt klättra upp för dem igen. Kanske hade varit bättre att hålla mer höjd mitt på sträckan och sedan följa släpstigen in mot kontrollen?

Sexan-sjuan: här någonstans började värmen bli väldigt påtaglig och resten av banan handlade mer om att ta sig levande till mål än om att springa så fort som möjligt.